Jag har inte mått så bra på länge, länge. 3 dagar efter Processen gick jag omkring med ett mycket fånigt litet leende, det har känts underbart. Veckan har varit strålande rent ut sagt! Jag har åkt i samma buss med två av dem från min förra klass men det kändes inte kvävande. Jag är inte beredd att sitta i ett klassrum och lära mig saker men någon av dem ännu, men jag klarar att se dem i ögonen utan att känna att jag bli osynlig, nertrampad och inte värd någonting.
(Johanna, 17 år)
Jag ska till BUP på fredag, jag vet inte om det hjälper, men det känns som att det hjälper mamma att jag går dit, istället så vill jag komma tillbaka till Silva, och så småningom kommer jag tillbaka, för Resan är den första saken som jag har testat som VERKLIGEN funkar.. Det är som när man dyker långt ner till botten och stannar under ytan tills man får så ont i lungorna så det känns som att de snart ska sprängas, då simmer man upp till ytan och de första andetagen känns underbara! Det är så det känns nu, som om jag kan andas, men jag behöver arbeta mer med det för jag har bara tagit ett spadtag i min jättehög med "problem".
(Lisa, 17 år)
Jag har så mycket skit som ska ut och jag är förvånad över att så många år med terapin som jag gått inte hjälpt egentligen, det har hjälpt mig att hålla mig över ytan liksom, men på djupet där skiten sitter, dit kom jag aldrig, … men jag är här nu och blir mer närvarande för varje Resa jag gör i mig själv.
(Kristina, 42 år)
Det har gått väldigt bra för mig efter resan med dig. Jag har fortsatt att jobba med att vara i känslorna och tillåta mig känna det jag känner och det är verkligen en stor befrielse och en lättnad. Jag har fortfarande mindre ont i kroppen, jag tar också större hänsyn till min kropps signaler. Jag kan lättare uttrycka mig i vad jag vill och vad jag känner. Nu vet jag ju vad jag känner för jag kan ju känna, inte som tidigare att jag gick upp i huvudet för att godkänna det jag kände eller för att förvandla det till något annat. Jag är glad att jag kan använda mig av resan för att upptäcka vad som ligger under den "akuta" känslan och därigenom bli klar över vad jag verkligen känner och önskar och upplever.
Jag har gjort delar av resan på min man och det har varit bra för honom men även för vår relation.
(Kvinna 50 år med fibromyalgi, några veckor efter processen.)
Kursen har förändrat mitt liv, jag vågar vara mig själv mer nu (.....) Jag har också förstått att det är lättare att intellektualisera sin egen sorg än att arbeta med den känslomässigt. Men att bara prata ger ingen läkning, bara en kortvarig lättnad.
(Kvinna 43 år)
Efter att allt för länge burit på en stor obearbetad sorg fann jag plötsligt en väg vidare i livet. Sorgen handlade om en mycket trasig relation till en närstående. Alla mina tidigare försök hade misslyckats. Jag led mycket av det här och det pågick under lång tid. Genom den resanterapi som jag gått igenom har jag landat i en förståelse för vad min utgångspunkt i livet skall vara, vad jag behöver för att vara stark inför andra och hur jag kan ta mig igenom de mest bekymmersamma skeden i livet.
Processen var omtumlande och nästan overklig men aldrig obehaglig, en stark känsla av trygghet i rummet gjorde resan fantastisk. Med utgångspunkt från min tillvaro lotsades jag in till kärnan i mig. Jag har växt mycket som människa efter den "resan". Med fantastisk handledning lyckades jag också formulera hur jag ville gå vidare, vilket varit det stora problemet för mig tidigare, men nu fick jag verkligen hjälp.
Jag har alltid varit ganska skeptisk till att "rota i sitt inre" med hjälp av terapi, men det här var verkligen en resa jag aldrig glömmer. Dessutom hjälpte den mig att återskapa den relation som sedan decennier varit mycket dålig. Ångest och sorg är i dag utbytt mot respekt och glädje.
Tack för att ni hjälpt mig att växa som människa. Tack.
(Man, 37 år, ett år senare)